Det är söndagkväll och jag sitter i min soffa.Det regnar massor och det är mörkt fastän klockan bara är 22 och det är mitt i juli och det fortfarande borde vara ljust ute.En liten bit bort hör jag ljud från mina killar ifrån deras rum.

Vi är trötta veckoslutströtta allihopa men vi är trygga och vi är lyckliga.

Det plingar till i min telefon och fastän jag egentligen inte orkar så svarar jag.Vi pratar lite  och så säger han…

Anna,får jag berätta min historia för dig?

Såklart säger jag ja.

Han kommer ifrån Uganda och jag har hört så många livshistorier därifrån under åren som gått.Alltid blir jag tagen av dem men den här gången så tar det värre.Jag vet egentligen inte varför men jag blir så jävla ledsen.

Det finns så oändligt många med den här bakgrunden och det är svårt att förstå att dom ens har tagit sig någorlunda hela igenom allt.

Han tackar för att jag lyssnade.Jag tackar för att han ville dela sin historia.Mina tårar tar inte slut på länge.