Jag ser våra små barn och tänker med ens Hur kan nån i hela världen låta bli att älska dem?

Vad har dom gjort för att förtjäna att inte vara det?

Jag tror att varenda en av oss här i den här delen av världen borde åka till ett land för att möta de där människorna och barnen som saknar allt det som vi har. Jag tänker att det nog skulle bli en vackrare plats att leva på då....

 

Tanken har aldrig slagit mig när jag varit i nuet i Uganda vad som kan hända med mig i kontakten med barnen på våran skola.Jag har bara tänkt på det efteråt,när jag kommit hem och allt har lagt sig.Då kommer tankarna ibland på att det är klart att jag förstår att barnen kan bära på sjukdomar och obehgligheter som inte alls är särskilt trevligt men ändå när jag är där så finns det inte på kartan att jag bryr mig om det ett endaste dugg.

 

I skydd av mörkret har deras små renrakde huvuden fått ta emot mängder av mina tysta tårar när något har blivit för tungt för mig att bära och jag önskar att jag kunde tacka dem för det.

Vad än dom kan tänkas bära på så är det ingenting som jag inte klarar av.

Jag känner dem så nära och det finns ingenstans jag hellre hade varit just precis nu än hos dem.