Mitt emot där jag bor ligger det en skola.Varje dag ser jag alla barn där och väldigt ofta så svävar jag iväg i tankarna med det.Jag ser dem med olika kläder, olika frisyrer och de leker en mängder av olika lekar.En del barn är ensamma kan man se men oftast har dom någon att leka med.Både på morgonen och eftermiddagen kommer stressade föräldrar och lämnar dem och hämtar dem,nästan alltid med nåt litet syskon i släptåg.Alla dagar är varandra lika för så ser ju faktiskt livet ut för dom allra flesta av oss.

 

I Uganda kan det hända att barnen lämnas utanför grinden av någon,men oftast inte en förälder utan av ett äldre syskon.

På skolgården har alla bruna ögon och av 400 barn har kanske 10 stycken hår,resten är renrakade så som sig bör i Uganda.

I stort sett alla bär likadana uniformer, och om dom ingen unifom har så väntar dom iallafall på att få en.

 

Vid första blicken på skolgården i Uganda så ser alla barnen likadana ut,till skillnad från skolgården mitt emot mig där alla är olika.Men det är bara så till en början.Snart lär man sig se att även barnen som till ytan ser likadana ut har sina olikheter.

En rundare huvudform,en avslagen tand,ett par fötter som pekar lite utåt och ett par ögon som är djupare än brunnar.

Ett par långa ben och ett par som är lite hjulbenta.

Varje unge är unik.Här och där.