Jag rensar lite bland gamla papper härhemma,jag sorterar upp,slänger och sparar det som ska sparas.Jag hittar hundratals brev från barnen på Bristol.Jag har sparat dem alla och jag vet egentligen inte varför,men det har jag gjort iallafall.

Så faller mina ögon på ett papper och det enda jag ser till en början är summan 190.000.Då vet jag att det är kvittot på behandlingen för min Malaria 2014.190.000 Ugandiska shilling,det är inte ens 600 svenska kronor.

Jag ser ett papper med de engelska orden aggressiv och allvarlig och det svider till i magen än idag för att jag vet att utgången hade kunnat bli en helt annan.Aggressiv och allvarlig,hon kom in precis i tid.Det pappret slänger jag.Jag vet det alltför väl.

 

Men så fortsätter jag att kolla på kvittot och ser att det togs 5 tester på mig.För det fick jag betala ca 120 kr.

Det känns fullt rimligt.Sen fick jag betala ungefär 180 kr för den omedelbara behandlingen med dropp och snabba injektioner jag fick direkt på plats och för de 180 kr så ingick ytterligare 5 dagars injektioner. Sen fick jag betala ytterligare ca 75 kr för medicin som jag skulle ta under tiden jag inte var på kliniken.

Allt känns så otroligt fjuttigt för det räddade livet på mig och för samma fjuttiga pengar så dör så vansinningt mycket människor i världen av just malaria.

 

Men så kommer jag till den lite lustiga delen av kvittot....Jag har betalat 60 kr för att dom lagt mig på en säng under behandlingen där jag vilade.Men tack som tusan för sängen säger jag,den var värd varenda krona!

Jag har betalat 45 kr för att en sjuksköterska tog hand om mig....Tack för det också.Jag minns dig inte alls men jag var säkert väldigt nöjd med din insats.

Sen har jag betalat ca 90 kr för extra professionell läkarhjälp.Oj tänker jag....hade det kostat 80 kr om jag bara hade fått läkarhjälp och inte extra bra sådan?Men jag var glad för hans hjälp och honom minns jag faktiskt då jag träffade honom även när behandlingen var avslutad.Han läspade så vansinnigt och sa:

I am sooo happy to seee you sssmajling! när vi sågs efter min sista behandling och det där kan jag skratta åt än idag för det lät så himla roligt just då.Men som sagt,det var väl spenderade 90 kr på honom!

 

Jag kan skämta om allt det här nu,det känns okej.Men det känns inte okej att veta att denna hjälpen jag fick är få förunnat i Uganda.Verkligheten ser inte alls ut såhär för de allra flesta.Dom med pengar har det såhär oavsett om du är svart eller vit.Men för dom fattiga kan det innebära 12 injektioner rakt i skinkan,eller bara några tabletter.

Och för miljontals människor har det betytt att livet tog slut...