Jag längtar så galet och evinnerligt ner till Uganda just nu så jag håller på att bli knäpp.Jag längtar efter våra människor,jag längtar efter maten,galenheten och enkelheten.Jag längtar efter gropiga sängar och dusch i korridoren.Jag längtar efter att höra nyabo och muzungu och jag längtar efter att höra mitt namn ropas i vår by.

Jag längtar efter barnens lycklighet när vi kommer och efter min lycklighet när vi får vara där.

Jag längtar efter att att få göra skillnad på plats.

Snart har det gått 8 månader sedan vi var där och det är ett rent helvete att ha sitt hjärta på 2 ställen.