Jag tänker hela tiden att bloggen bara ska handla om Bristol och om vårt arbete där.Allt för att jag ska hålla mig till det som bloggen skapades för. Men sedan jag ensam är den som skriver här så är det svårt att undvika att mitt eget liv också tar del här ibland just för att mitt liv går så mycket hand i hand med Uganda.

Ibland är det svårt för mig att avgöra själv vart min gräns är men det är livsviktigt att ibland bara vara jag.

 

Jag har turen att jag har ett jobb som kräver min totala närvaro och jag har turen att ha fått ett barnbarn som jag får hänga med emellanåt...då krävs det bannemej att man är närvarande för med henne går det undan!