Jag är så säker på att jag har levt ett liv innan detta jag lever nu.Det finns inte en enda möjlighet att Uganda känns så hemma för mig annars.

2008 och 2010 så tyckte jag om att vara där men jag kände att jag var på besök.Min tredje resa ner 2012 hände nåt och hela jag kände att jag kom hem.Inte hem så som Sverige är men hem så mycket som bara ett annat land kan kännas.

När jag sedan började resa ner ensam och fick uppleva andra saker så förstärktes den där känslan ännu mer.

Allt jag gjort där nere har varit nytt men ändå har känslan funnits att jag kan det redan eller att jag har gjort det förut,och det känns så vansinnigt naturligt.Saker som jag aldrig mött och miljöer jag aldrig tidigare vistats i har känts bekanta och fastän folket är min totala motsats så känner jag ändå en oerhörd samhörighet med dem.

 

En gång Afrika,alltid Afrika.Det är många som säger att det är så som varit där,

Och jag kan bara hålla med,för mig kommer det alltid att vara det.