Jag tror i stort sett alltid gott om alla människor tills dom för mig bevisar motsatsen.Jag bryr mig inte särskilt mycket om vad andra tycker för tycker jag om nån så gör jag det.Jag vill inte gå runt i livet och tycka att folk är idioter även om dom finns där runt omkring både nära och långt bort.

 

I Uganda får vi numera sålla friskt bland människorna vi väljer att ha nära oss.Det är inte många som är vänner med oss av "rätt" anledningar så att säga och då är det lättare för oss att välja att inte få dem mer nära än vad som som känns bra för oss och inte för vad som känns bra för dem.

Det var betydligt svårare förut då jag kände att det var min skyldighet att ha kontakt med alla som ville det,det var liksom det minsta jag kunde göra tyckte jag.Men när man inser att det inte är bra för en själv så får man prioritera om det och nånstans förstå att det är okej även för mig att ha en gräns för vad jag tycker är okej att dela med mig av utav mig själv.Svårt när man inte är van men livsviktigt för att stå stark kvar.

 

Anna