Ibland flyger fingrarna över tangenterna som om det vore det enda dom kunde.Allt känns enkelt och orden bara finns där,jag behöver inte söka efter dem.Då står jag också i direkt kontakt med det jag känner och att få ner känslorna på pränt är löjligt enkelt. De dagarna välkomnar man verkligen och det är tack vare dem man står ut med de andra dagarna när inget flyter,varken fingrarna eller livet.

 

Jag tänker alltför ofta orden -Jag kan inte.Kan jag inte då avstår jag hellre.Det hindrar mig såklart.

Jag vet att hade vi varit ensamma vid starten av arbetet kring Bristol så hade vi aldrig hoppat på det.

Alla dar i veckan hade orden Jag kan inte stoppat mig att våga göra något alls.

Afrika,massa barn,samla in pengar,bygga skola,föreläsa.....Hur gör man det ens?

Jag tillhör således inte den kategorin av människor som skulle söka ett jobb jag inte har kvalifikationer för,det skulle jag aldrig våga.

 

Men när allt landat i mig,då när jag vet att jag kan,då är allt enkelt i min värld och då kan jag klara nästan allt.