Jag får en bild skickad till mig på mitt lilla barnbarn Sally.Hon ligger i sin mammas säng med armarna högt över huvudet.Kinderna är rosiga.Hela hon ser så evinnerligt fridfull ut.Så vansinnigt älskad av så många människor.

En mamma och en pappa som står beredda att göra allt för just henne,vid sidan av dem står vi andra som är beredda att göra precis samma sak.Hon kommer aldrig nånsin behöva tvivla på att hon är älskad,för vi kommer för all framtid att älska henne bortom allt.

Ett barns framtid i Sverige,för Sally är inte ensam om att ha det såhär.

 

600 mil bort möter ett annat barn en helt annan framtid.Lika självklart som att Sally möter kärlek här så gör inte det barnet det där.

Det barnets allra största kamp är att överleva sin 5 årsdag.Det är innan dess flest barn dör i Afrika.

Sen fortsätter det och livet är inte alls en särskild vacker saga.

 

Jag tittar på den lilla igen och jag ser fram emot den dagen då vi kan prata om livets små och stora saker.

Som att hon inte ska behöva vara tacksam för att vi älskar henne och för att hon fått ett bra liv,men jag önskar att hon kommer förstå att det finns andra som inte har haft samma tur.

 

Anna