För dom allra flesta verkar det kanske enkelt att tycka och tro att vi själva borde se vad vi gör för barnen i Uganda.Det funkar inte så.Det blir en vardag precis som vilken som helst och till slut blir man helt blind i det.

Man ser det inte,man känner det inte och man vet inte till slut hur man påverkat någon eller något överhuvudtaget.

Men att hitta inlägget idag skrivet av min egen dotter det tar liksom skruv på ett sätt som inte går att beskriva.

Att vi får våra egna barns acceptans i det vi valt att jobba för,med ord som värmer mer än vad nån kan förstå.

För en kort sekund blir allt så himmelens klart och tacksamheten sköljer över mig så totalt.

 

 

Våra båda världar...tack för att vi får ha er och Linnéa,Tack för orden du gav ♥