Jag ser saker som inte borde få finnas.Människor lider mer än vad jag trodde var möjligt och ändå fortgår mitt liv som om ingenting hänt.Önskar att det kunde hjälpa att blunda men med stängda ögon gör man ingen skillnad i världen.Men vad kan man som ensam liten människa göra egentligen? Fastän jag vet att alla kan göra skillnad så slår ändå den där känslan till ibland.... -Vadfan ska jag göra? Världen kan inte se ut såhär.Det är inte rättvist.Det är fel.

 

Jag vet att jag gör allt som står i min makt för att hjälpa andra människor till ett bättre liv och samtidigt så vet jag att vi aldrig kommer att nå hela vägen fram eller att vi ens förändrar livet för särskilt många människor alls om man ser till antalet lidande i världen. Jag vet det och när jag alla små barn på gatorna i skitiga kläder och bara fötter och med händerna kupade som en skål i förhoppning om att få ett endaste litet mynt då vill jag bara krypa ihop och blunda och för en stund låtsas att världen inte ser ut så fastän jag så evinnerligt väl vet.