Med vackert väder kommer av någon anledning en minskad lust att skriva för mig.Antagligen för att man vill vara ute mer men jag vet inte riktigt.Saken är ju den att i Uganda stannar inte livet upp alls bara för att våren och sommaren kommer hit utan där fortgår allt precis som vanligt.

 

Idag tex så öppnas termin 2 upp på Bristol.En hel del ungar borde ha kommit under helgen men i vanlig ordning så kommer det att ta ett par veckor innan alla är på plats igen. Några dagar med massvis av ledsna barn som längtar efter mamma är det jag vet händer nu och mitt hjärta går sönder av bara tanken på det.Jag har varit på plats under en terminsstart och jag vet inte hur många förtvivlade barn jag tröstade de dagarna,det var helt galet.

Nog för att dom vänjer sig igen efter några dagar bara men ändå,en fyraåring ska inte behöva bli lämnad så.

 

Vi vet också att det blir mer slit för Eddie igen.Han kan oftast koppla av lite mer under loven.Även om han är på plats på Bristol varje dag ändå så är det inte riktigt samma driv som under terminerna.

Nästa lov, kring jul hoppas vi på att han blir helt utan vila för det är då vi hoppas bygga den allra sista byggnaden som vi samlar in pengar till nu och det kommer kräva massvis av Eddie och av oss för att kunna genomföra det.

Men vi är alla taggade inför de sista månaderna för att nå vårt mål!