9 år vill jag skrika,jag vet! Men ändå är det just det här som är en av de sakerna jag har absolut svårast att hantera.Alla sjukdomar.Malaria,Tyfoid,mässlingen...allt det som gör att dom kan vara borta på några få timmar för att dom inte har råd att få hjälp.Livet handlar om pengar.Hur kan ett liv få handla om det?

 

Just nu hade jag gett vad som helst för att få sitta på sängkanten bredvid den lilla flickan på sjukhuset.

Tyst är hon,det vet jag.Hon skulle aldrig klaga.Ont har hon med all säkerhet i hela sin lilla tunna kropp.

6 dagar med injektioner kommer att göra det än värre till en början men sedan bättre.

Tillåter mig inte att tänka tanken på nåt annat vis än just så.Hon måste bli bra.

Hennes hjärta är i mina händer...så känns det.

 

Innan Wendy lämnade oss i augusti förra året så levde man fortfarande i tron att det inte händer.Men sedan den dagen så vet vi att det gör det.Det var bara första gången,men antagligen inte alls den sista.