Sent omsider verkar Eddie på riktigt förstå att den marken vi faktiskt äger måste tas om hand. Maten i Uganda har nått hutlösapriser och det finns i stort sett inga som äter sig mätta.

Det är svårt att få till att ta sig ut till marken för den ligger ganska långt borta och samma killar som ska jobba med att gräva är dom som också spelar i brassbandet och som ska prestera fina resultat i skolan.

Det går ihop sådär.

Killarna behöver också läras hur man gräver då det,tro det eller ej, är en hel del teknik bakom.

Bra då att Eddie tar på sig gummistövlarna och visar dem hur det ska gå till! Han kan gott behöva sig lite skit under naglarna och gräva det kan han.

 

Nu hoppas vi att vädrets makter är med oss.Sol med lagom mängder regn så vi kan få skörda ordentligt om ett tag.

Vi behöver verkligen mat.

Jag lutar mig tillbaka och minns den dagen för några år sedan då jag var med killarna ute på marken.Det är alltid en härlig stämning att röra sig med dem.Inget är liksom jobbigt och fastän dom pratar luganda så det smattrar i öronen så kan man ändå förstå att det slängs en hel del gliringar dem emellan.Precis som det ska vara och jag älskar det fullständigt.