Något som jag uppskattar alldeles fantastiskt mycket efter alla våra år i Uganda är alla otroliga samtal man fått ha med olika människor.Dels på plats så klart vilket är det allra bästa men också via datorn.

Livsberättelser som får håret att resa sig av obehag,kämparglöd som gör att man undrar varför man ens klagar på att nåt är jobbigt i sitt eget liv.

 

Att få höra hur kvinnorna ser på männen och vise versa ( dom historierna stämmer aldrig överens kan jag säga ) Kvinnornas enda utväg tror dom är att bli gifta för då finns det nån som försörjer dem.Det där att man kan klara sig själv har ännu inte nått dem även om jag tror att en del börjar inse att det skulle kunna gå och istället för att ta första bästa och sen bli oerhört bitter över livet,vilket man ofta ser så våga vänta och tro på att riktig kärlek faktiskt finns. Männen å sin sida ser kvinnorna som manipulativa och lata som bara väntar på att få alla kostnader täckta,och besök hos frisörer och fina naglar är nåt som borde ingå som en självklarhet.

Vilket som stämmer är såklart svårt för mig att veta men jag är oerhört glad över att vi här idag som kvinnor inte står i en beroendeställning längre.

 

Vi har ofta skrattat åt (fast med en liten klump i hals och mage) att kvinnorna ofta ser så vansinnigt arga ut.

Dom kan blänga på en som att man vore det värsta aset i världshistorien fastän man bara går där på gatan.

Att bli sedd på det viset är svårt när man faktiskt inte har några onda avsikter.Vårt vita skinn ställer till det mer än vad vi nånsin förstår.

Men ofta vittnar faktiskt också barnens och ungdomarnas historier om att det är kvinnorna i deras liv som har varit elaka mot dem.Det är ofta kvinnorna som slagit dem,lämnat dem och inte tillgodosett det behovet ett barn har.

Om det ligger nåt i det vet jag inte faktiskt eller om det bara är det barnen och ungdomarna minns.

Att liksom förlusten av att vara älskad av en mamma är större än att ha en elak och frånvarande pappa?

Jag vet inte.

 

Men intressant är det.Så oerhört mycket jag har lärt mig bara genom att lyssna.Vi borde verkligen omge oss mer med människor från andra kulturer,åldrar och kön än vårt eget.Det är då man ser världen från ett helt annat håll.