Ibland när jag har lediga dagar så känns det för mig som att livet slår slint,speciellt när jag precis kommit hem ifrån Uganda. Ingenting är enkelt och få saker känns positiva.Tänker på allt man borde göra och istället händer ingenting alls.Mitt hjärta längtar efter människorna som bor däri och jag vill vara hos dem. Inte för att dom behöver det men för att jag gör det.

 

Ibland slår det hårt emot en att våra världar är så olika och jag som har allt jag någonsin kunnat önska mig vill emellanåt inte alls ha det här livet i det överflödet vi lever.

När jag jag går på den gatan där vi brukar bo på i Kampala så slår det mig att lyckan inte sitter i det vi äger och har...lycka och att vara lycklig innebär nåt helt annat,iallafall gör det de för mig.