Jag har jobbiga dagar helt klart. Väldigt otippat för min del då hela resan flöt på väldigt bra utan missöden och allt var väldigt positivt på plats.Man blir varse att man inte alls styr över det man känner och vi reagerar på olika sätt varje gång. Man kan tro att man efter den fjortonde resan har full kontroll på allt man kan tänkas känna men så är det inte alltså.

Jag älskar att komma hem men jag hatar att lämna.Jag älskar enkelheten i mitt liv och när jag kommer hem och går uppför trappan så tycker jag att jag har så fint fastän jag bor på ett sätt som jag inte alls är van vid.

 

Överallt här hemma så påminns jag om att livet pågår nån annanstans också.Foton på människor som betyder massvis,en galen afrikansk klänning och ett par sandaler som är hemska att ha på sig men vackra att titta på.

En korg tillverkad av Ugandiska kvinnor och små lappar överallt för att vi inte ska glömma av att fråga Eddie om saker. 

 

Jag tänker att det är så mycket jag vill göra och se.Jag vill uppleva och känna det jag vill och jag vill verkligen leva innan jag dör fastän det ibland är besvärligt att göra det. Men mest är jag tacksam för det livet jag fick.

Jag kan inte säga det nog många gånger.

 

Anna