Ibland är det som att vi blivit synonyma med Afrika.Att vi liksom är bara den delen.Det är vi inte.Det är en stor del kan jag vackert erkänna men det finns många andra bitar också. Från att ha fajtats till att folk ska lyssna och förstå vad det är som händer i den delen av världen så lyssnar och frågar dom allra flesta självmant nu.

Varje dag svarar jag, och säkert Jennie också på något som har med vårt jobb att göra, och det är såklart väldigt roligt.

På köpet har jag av någon anledning blivit en tämligen osocial människa till mitt stora förtret och jag är inte särskilt lik den jag en gång var.

Jag saknar ibland den tiden innan jag visste att världen inte är som vår för alla, samtidigt som jag aldrig,aldrig skulle vilja vara utan den kunskapen jag har fått de senaste åren.

Den kunskapen som inte bara jag och Jennie fått utan som vi också kunnat dela med oss av till våra släktingar,människor i vår närhet men främst till våra egna barn...Kunskap som vi fått av människor som inte äger nåt och saknar så mycket.

Hur vackert är inte det?