Jag har den här flickan hos mig idag och tack var henne får jag se det lilla i världen igen.Saker som jag inte hinner se annars för att tiden och livet bara rusar förbi.Med en skitig liten grötmun och med de allra envisaste humöret så tar hon sig an livet som bara en liten unge kan.

Vi går förbi hästar i hagar och vi hör hundar som skäller och allt fångar hennes intresse och då fångar det även mitt.

Jag vill se det hon ser.

 

Så ser vi de där husen...vita,fina,välordnade,korrekta.Allt är så ordnat och jag undrar om människorna i husen är lika välordnade inuti sig själva som husen är på utsidan.

När jag hade ett vitt hus som var välordnat då var jag det också.Nu bor jag gammalt och skruttet och det är ganska snett och lite skitigt ibland för jag orkar inte riktigt med.Jag tänker att jag är inuti som jag bor nu med.

 

Så ropar hon och med ens är jag tillbaka hos henne och jag behöver inte tänka på vuxliga saker mer,tillbaka hos den lilla människan som rockar hela vår värld och som fortfarande bara ser allt vackert.

 

 

 

Anna