Som om det inte fanns någon morgondag

Jag har en ledig dag och det är väl alltid lite lyx att vara det på en fredag.Jag tog en promenad på förmiddagen och jag tror minsann att jag kände lite värme från solen och det är inte heller det fel.
I tankarna snurrar Uganda och jag önskar att jag kunnat stänga av det om än bara för en liten stund.
Det är så satans mycket som ska falla på plats hela tiden och gör vi saker i fel ordning så blir det inte bra helt enkelt,vi vet ju det.
 
Tankarna går till alla de barn som är där som vi också vet inte har en famn att krypa upp i när vi är hemma istället för där,men kanske är det tyngre för mig att bära än för dem,jag vet inte.
Jag tänker på vår egen lilla Sally och bara tanken på att hon om mindre än 1 1/2 år skulle vara utan sin mamma och pappa flera månader i sträck gör att jag nästan mår illa.Vi har 3 åringar på skolan som har det så.
 
Jag är lycklig för att jag är hemma men jag längtar till Uganda som om det inte fanns någon morgondag.
 
 
 
Anna

Kommentarer
Tack för att du läser om våra barns liv på Bristol Academy, och Tack för att du vill lämna ett par ord hos oss, det värmer!

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0