Tusen gånger har jag sagt det att bloggen såklart speglas väldigt mycket från mitt håll.Jennie vill inte skriva.

Jag anser däremot att jag aldrig hävdar eller har hävdat att jag är ensam i vårt arbete för Bristols barn.Jag skriver ur min synvinkel och jag delar med mig av det som jag anser att jag vill.Det hade ju varit vansinnigt konstigt om jag lämnat ut Jennie utan att hon bett om det.. Idag är det dock dags litegrann att göra det.

 

Jag jobbar som personlig assistent sedan ca 3,5 år tillbaka.Innan dess har jag ett förflutet i en korvkiosk i vår lilla by. Än idag kan folk titta på en som om de känner en och när dom då säger: Gud...var har jag sett dej förut?!

Man svarar...på korvkiosken i Tvååker... Ja just det!! Du och den där andre...är det din syster?

Den andre är Jennie.Eller den förste...hursomhelst. Vi jobbade där ihop i en herrans massa år och vi hade vansinnigt roligt.Livet förändrades och så gjorde lusten att byta jobb.Jag slutade och Jennie slutade ett tag efter mig.Sedan dess har vi inte jobbat på samma arbetsplats.

MEN,hon jobbar också på byns gymnasieskola och därifrån kommer dagens bilder!