Det närmar sig loppisen och vi inser att vi har massvis att göra och vi bestämmer att vi ska ses Jennie och jag och styra upp allt. Sagt och gjort...hon kommer till mig och vi får pratat igenom en massa.Mest om saker som inte alls rör loppisen dock utan mer om livet i stort och smått och om att våga göra saker som man kanske egentligen inte alls brukar göra men som man ändå väljer att göra för att livet är för kort för att fundera på hur saker och ting blivit om man inte vågat ta steg ut på okänd mark ibland.

 

Till slut enas vi om att det här med loppisen kan vi nu iallafall...Det är femte året vi kör och det sitter i ryggraden nu.En grisjobbig helg men en av årets bästa.Våra familjer och vänner sluter upp och vi får en helg tillsammans där vi får jobba men på samma gång får vi chansen att förändra livet för andra,hur kan man inte vara lycklig då?

Vi delar upp arbetet emellan oss för att slippa fokusera på alla delar,så gör vi alltid och det brukar fungera bra.

 

När hon sen åker hem så väljer jag att inte göra mer utav den här dagen.Jag stannar kvar i den tacksamhetskänslan jag känner över det livet jag fick och det jag fått uppleva.Ibland är det skönt att stanna upp i det så man inte glömmer av det.