Det här skrev jag då
Jag tittade igenom bloggen och för två år sedan skrev jag det här...
Det stämmer ännu förutom att jag är mormor till 2 stjärnor numera.
Jag ger så många människor tillgång till mina tankar och ibland så skrämmer det livet ur mig.
Alla tolkar det skrivna ordet på sitt eget vis och på så vis får man en stämpel på sig hur man är.
Nån tolkar mig som svag och skör,en annan som stark och ytterligare nån på ett annat sätt.Jag har valt att skriva och då blir man också trodd om.
Jag är i stark och direkt kontakt med mina känslor.Det har jag alltid varit.Jag befinner mig inte i en gråzon där allt känns likt och när jag tar mig an något så gör jag det med hela mig, med allt vad det innebär.
Lika rädd som jag kan känna mig över att jag låter folk ta del av mina tankar,lika självklart känns det också.
Tänk om jag dör imorgon och ingen vet vad jag har tänkt på?Tänk om jag inte berättat om vår livsresa och om barnen i Uganda och att ingen förstått att det har påverkat mig och att jag faktiskt är stolt över det lilla vi har lyckats åstadkomma i denna otroligt stora världen Jennie och jag.
Spelar det nån roll att folk vet att jag var galet rädd för att dö i malaria eller att jag är precis lika rädd för att se tillbaka på mitt liv längre fram och ångra att jag inte vågade leva mitt liv fullt ut när chansen gavs.
Är det så farligt egentligen?
För mig känns det värre att stänga till mitt hjärta och inte låta nån ta del av mig och den jag är.
Att inte våga stå för den jag är eller det jag tror eller känner skulle skada mig mer än att andra männikor sätter en stämpel på mig att jag är si eller så.För mig är det okej,tro gärna, för innerst inne så är det ändå bara jag som vet.
Jag är mamma till de vackraste av alla barn,mormor till en liten stjärna,dotter,syster,vän och kollega och jag älskar Uganda.Jag är jordens envisaste skulle säkert flera säga om dom beskrev mig men jag är också den enklaste av alla sortens människor,för jag menar alltid det jag säger och jag står för det,alltid.
Kommentarer
Trackback
