Jag tänker på det varje dag,hur svårt jag har att förhålla mig till en del av alla de olikheter som finns mellan Sverige och Uganda.En del saker har man lärt sig att det är så och det känns, om än inte bra ändå okej.Andra saker är direkt omöjliga att vänja sig vid och man vill för den delen inte vänja sig vid dem heller för det är alldeles för grisigt för att göra det.

 

Många gånger har jag insett att det är bättre att tillgodose behov som finns därnere för att i det långa loppet mår man så mycket bättre själv då.Jag vill gärna ge och vara givmild till mina människor här i min omedelbara närhet men jag vet också att det finns egentligen ingenting som saknas för dem,och drar man bara ner på det litegrann utan att för den delen avstå så kan vi på det sättet göra liv för delar av våra människor i Uganda också.

 

Kring juletid blir det skillnaderna än mer tydliga än annars.Hjärtat värker lite mer i mig och jag ännu mer tacksam över den familjen som jag får kalla min.Delar av dem är inte här fysiskt,men i hjärtat kunde dom aldrig ha varit närmre än just såhär.