Jag har lagt en lång natt bakom mig och det var skönt när klockan var tillräckligt mycket för att kunna kliva upp.

Jag har en dag framför mig där jag är ledig ifrån jobbet men inte från livet,vilket jag önskar att jag varit idag.

Vissa nätter när sömnen är tänkt att komma så slår det helt åt ett annat håll och det finns ingen hejd på vakenheten och viljan jag har har förändra världen. Varför jag ska tillbringa natten med att tänka på det vet jag inte när det egentligen funkar lika bra att göra det på dagen.

 

Sedan Uganda blev en del av livet så har jag blivit mycket mer eftertänksam.För mig är det viktigt att inte göra skillnad på människor och människor för vi är precis desamma. Vi sätter oss lätt i fack att vi är vi och så har vi dem i tredje världen,de fattiga,dem som inte är som vi.

Vi som är vita,som lever ett gott liv,som skänker pengar till dem som behöver för att vi är bra människor (men mest gör vi det för att vi lärt oss att det ska vara så och att det lindrar vårt dåliga samvete, men det pratar vi inte om för vi vet nog inte ens om att det är så)

Dom... dom som är svarta i tredje världen är fattiga och har bara onda avsikter.Gråter mest och gör inte mycket för att förändra sitt liv till det bättre.

Det låter hårt och orättvist och rätt så dumt när jag skriver så, men det är så många ser på det.Inte alla såklart men väldigt många. Vi stöter på myndigheter från båda sidor och inte ens dom är bättre än den andra.

 

Jag sänker huvudet och tänker att jag aldrig kommer att ge upp kampen om människors lika värde.Svart,vit,rik,fattig,normalt funtad eller funktionsnedsatt på det ena eller andra sättet.

Aldrig någonsin får man döma någon.Aldrig någonsin.