Helgerna när man jobbar försvinner så himla snabbt.Det är fredag och innan man hinner blinka så är det söndag kväll igen och en ny vecka ska ta vid,allt i en rasade takt.

Vi står med 32 dagar kvar innan vi är på plats igen och bara det känns helt galet.Jag har ju precis kommit hem och snart sitter jag på planet igen för att göra den tredje resan på bara 5 månader.Ingen är gladare än jag förstås men själva resandet tar faktiskt en del på krafterna även om man inte kan tro det.Det är många timmar att sitta stilla och det är mycket slit med väskor,packning och planering men också känslomässigt.

 

Det vanliga livet pågår parallellt med det i Uganda och ibland undrar jag hur vi ens får ihop det.

Ibland vill man bara stänga av.Sluta känna.Sluta kämpa och bara vara den man är på en plats i världen.

Men jag minns inte längre hur det var.