Det var inte en gång jag satt med hjärtat i halsgropen de dagar då jag satt och beskådade byggarna på Bristol!

Vågahalsiga satar utan något somhelst säkerhetstänk...shit,man ville ju bara be dem sluta jobba på studs!

Men läget är annorlunda än här och nånstans får man vackert acceptera det.

 

Framåt går det iallafall om än på tok för sakta än vad vi önskat men det är inte heller mycket vi kan göra åt det.

Rom byggdes inte på en dag och det gjorde visst inte Bristol heller... Eddie är lycklig iallafall,hans fru antagligen lite mindre lycklig då vi inser att den där herren nog inte varit hemma i vaket tillstånd många minuter de senaste månaderna. Tur jag inte träffade henne nu senast jag var nere....! 😛