Såhär ser han ut just nu....Pojken vi besökte i oktober förra året som blivit påkörd av en motorcykel.Han som låg i ett helgips från bröstet och ner och som blödde massor unde gipset.Han vars skador var så stora så vi aldrig trodde att vi skulle se honom igen efter att vi sett honom stötandas liggandes i en soffa i ett mörkt rum ett stenkast från Bristol.

Nu kom han. Han log inte, inte det minsta faktiskt.Men han lever och han haltade bara litegrann.Helt otroligt.Ibland måste man ju bara tro på att det finns nån som bestämmer när det är dags för oss att lämna livet,annars hade sannerligen den här gossen inte funnits idag. Men han gör det.

 

 

Anna