Alla som bloggar vet att det kan komma inlägg till en närsomhelst.Då är det bara att skriva där man befinner sig.För mig kom det senast på planet till Uganda i söndags...

Jahopp…Då var jag på väg till Afrika igen.15e gången till Uganda,16e gången Afrika.14e gången med flygbolaget KLM.

Att flyga med dem har funkat nästintill felfritt under 10 årstid och nu har det ju gått så långt att ska välja att åka med ett annat flygbolag just till Afrika så tror ju jag att det planet garanterat kommer att störta med mig in i en säker död….Ni hör ju? 

Sen finns det ju saker som stör litegrann när man flyger….exempelvis dom som absolut måste fälla sitt säte med full patte, helst när man äter och sen stanna i den positionen ALLA de nio timmarna som flygresan tar.

Dessutom ska dom flytta runt och böka i stolen så det slutar med att man har halva  den vegetariska pastaportionen all over the place utan just där den ska vara. Vafan…skärp dig! vill jag skrika.Jag är tjock och behöver den lilla platsen jag betalt för utan att du ligger och kollar film på den också.

Om jag säger till…?

Skulle jag aldrig våga.

Om jag trycker med knäna på sätet? 

Ja det gör jag absolut. Och hade jag vågat så hade jag lite försynt frågat vart han vill att jag ska ta vägen?

Krypa upp i mitt inre och försvinna kanske?

Nästa dilemma…Hamna innerst i nån sätrad.Jag har suttit pinkenödig i 8 timmar för att min okända stolkompis sov så jävligt med både såndär sovmask och hörlurar som var större än kebnekajse och jag vågade inte säga nåt..såklart. Jag pinkade i en kvart när jag kom fram till Amsterdam,minst.

Mardrömmen.Jag hamnade i ett fyrsäte mellan två män…Jag somnade.Vaknade första gången sovandes på den enes axel…skämsdöden var så nära. Somnade igen,vaknade sovandes på den andre mannens axel.Skjut mig. Resten av resan var jag vaken. Men då somnade den ene av dem på min axel…lite revansch ändå.

Andra saker som är bra men som man är livrädd för att missa…Den blöta,varma handduken man får för att tvätta av sig lite.Bästa! Har man råkat somna då går man miste om den….Inte bra.

Ännu större fasa är väl att sova när maten serveras och missa den.Inte för att den är särskilt god utan mer för att den förkortar resan med ca 30 min och man har nåt vettigt att göra.

Nästa kritiska moment är att missa den väldans lilla pizzabiten man blir serverad strax innan landning.

Den är resans absoluta mathöjdpunkt.Sen kan man missa glassen också som serveras däremellan men det känns inte så farligt ändå.

Trots de här så älskar jag att resa och jag älskar att resa med KLM. Övervikt inte bara på mig utan också på alla de väskor vi släpat under 10 års tid mellan Sverige och Uganda.Inte att dom går in och petar i det när dom hör vad vi ska göra med dem. Bara en gång förresten när jag reste hem från Uganda med 2 väskor och den ena var redigt för tung och dom bad mig fördela packningen bättre…Fatta pinsamhetsgraden när jag öppnade väskan och den var full av bananer och avokadosar som jag fått i present att dela ut till alla hemma….I´ll fix,ska bara packa om inför 200 personer först.

När jag skriver det sitter jag faktiskt på planet mellan Amsterdam och Entebbe,Uganda,

Jag har tryckt så hårt med knäna i sätet framför så jag är på väg att få kramp i baken och suckat så högt så jag blivit torr i halsen.Kanske dax att fokusera på lite annat ändå…?

Kanske på kvinnan som sitter snett framför mig,helt klädd i vitt och ser ut som en grekisk gudinna…Hade jag klätt mig så hade det sett ut som att jag rymt från dåtidens psyksjukhus.

Livet är fan inte rättvist på en fläck.Just Sayin´.