Vad ska man säga?

Lite papperstjafs med Ugandiska myndigheter,storkillar som jobbar i skift,trasiga skottskärror,halvt gjuten grund,regn och inget regn och sen en tusen meter lång lista till,så ser vår tid ut nu.Eddie har det antagligen ännu värre. Herregud vad långt borta man kan känna sig och samtidigt vara glad att man är det...
 
Jobbet är oändligt mycket större än vad Eddie anat.Fördelen med det kan väl möjligen vara att han aldrig nånsin
( förhoppningsvis ) kommer att vilja bygga ett tvåvåningshus ever again.Inte vi heller för den delen.
Skulle han vilja det ska vi undersöka honom rejält....
 
Bortsett från detta så är allt bra i Uganda och det går framåt om än lite långsamt.
To be continued!
 
 
Anna

Kommentarer
Tack för att du läser om våra barns liv på Bristol Academy, och Tack för att du vill lämna ett par ord hos oss, det värmer!

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0