Sakta sakta kommer allt det sista på plats på vårt bygge.Nu har vi glas i fönstrena med. Även det ett hantverk som tar tid.Små rutor som ska skäras till,kitt som ska blandas och sen ska varje ruta komma på plats och det ska finliras för att se snyggt ut.

För varje sak som blir klart så väger hjärtat på mig och Jennie lite lättare och axlarna höjs en aning.

Ni vet känslan när man tror att man tagit sig vatten över huvudet och man tror att man inte kommer klara av det man tagit på sig,och när man då ändå till slut ser en liten ljusning och man förstår att vi fanimej klarade det här också,då är den känslan ganska obeskrivbar.