Något som är det allra svåraste med vårt liv i Uganda är den totala avsaknaden dom har för planering.Dom kan inte planera överhuvudtaget.Till viss del beror det såklart på pengar för att man aldrig vet om man har några att utföra det man tänkt men det beror inte bara på det inser man ju.Att komma i tid kan handla om pengar för att man inte har råd att transportera sig men det kan också handla om att man inte satt klockan för att vakna eller började laga mat en kvart innan utsatt tid eller att en kompis kom förbi. I Uganda är man inte ens i tid till bröllop eller begravningar utan det börjar när "rätt många" är på plats och helst innan det blir för mörkt.

 

Man kan ju få psykbryt för mindre alltså när man frågat 23 gånger om det är såhär det kommer att bli nu, och man alla 23 gångerna får svaret : YES! no problem!Tofaayo! och när det sen 22 av de 23 gångerna blir nåt helt annat så får man vara utrustad med en hel del tålamod kan man säga...Något framför allt jag fått jobba stenhårt med eftersom Jennie från början redan utrustats med ett större tålamod än jag.

Lagom till att vår nya byggnad ska stå klar så visar det sig nu att muren på baksidan ( som vi ändå murat upp en gång för bara för några år sedan) är försvagad och vi kan inte bygga verandan mot den som ska gå runt huset för att skydda byggnaden mot fukt som vi tänkt utan att först riva den galma muren och bygga en ny...

 

JA! inga problem,oroa er inte! 

Vi bygger en mur igen,varför inte liksom?

 

 

Anna