Jag vet inte hur många gånger vi fått frågan : Hur orkar ni hela tiden....? Svaret på det är att det gör vi inte.

Vi orkar inte alltid och hela tiden.Men vi har lärt oss att leva med det här och som tur är så orkar vi inte nästan aldrig samtidigt. Jag kan känna att nu går det inte mer,jag måste andas,då kan jag få ett par dagar där Jennie kan ta eventuella diskussioner som uppstår och såklart vise versa,när hon behöver sin tid så kan jag ta det som behövs.

Likaså så försöker vi att delge den andre så lite som möjligt om vad som sker när nån av oss åker på semester.

Är det riktigt brådskande så vi verkligen måste,då tar man det såklart men annars försöker man låta bli in i det sista just för att vi ska få den där lilla,lilla pausen som man så väl behöver emellanåt.

 

Om vi skulle ha orkat alltid och hela tiden så vore vi inte ens mänskliga,och det är vi både Jennie och jag.

Alldeles alldeles mänskliga.