Bilden säger så mycket om behovet av närhet som våra ungar har,eller som alla ungar i Uganda verkar ha för den delen.

Det sköna med våra människor är att alla är beredda att ge av den.

Här är det Axel som filmar och fotar från vår lilla invigning med en liten arm omkring sig.

 

Vi har turen att aldrig resa med människor som inte har öppna famnar.Oavsett om vi reser med 70 åringar eller med dem som är 20 så är det alltid total närvaro från dem och dom förstår vad min och Jennies önskan och vilja alltid varit,barnen först alltid och utan förbehåll.

Det är en ära att ha såna människor omkring oss,vi hade liksom aldrig varit något utan dem.

Hoppas dom förstår det,var och en av dem.