Jag slås så ofta av att när jag är i Uganda så känner jag mig som en bättre version av mig själv på så många sätt.

Inte för att vi hjälper fattiga människor och är fantastiska för det utan mer tror jag för att jag är så mycket i nuet när jag är där. Jag längtar aldrig någon annanstans.

När vi reste hem denna gången Hampus och jag, frågade mannen i incheckningen till planet om jag är bosatt i Uganda för sättet jag pratar på låter precis som det... Engelskan i Uganda är väldigt annorlunda och sen tillkommer det ganska mycket olika ljud och ansiktsuttryck också och när man är vit och lägger samman allt det här så blir det en tämligen lustig sak att lyssna till.Min engelska har förbättrats avsevärt de senaste 10 åren, uttalet har blivit katastrofalt dåligt....Tar jag med det ugandiska uttalet till USA skulle dom antagligen inte förstå nåt.

 

När jag ser bilder tagna på de andra som reser med oss så undrar jag om dom inte också många gånger känner sig som bra versioner av sig själva...Uganda har på nåt vis den inverkan på en.