Under så många år lyssnade jag inte.Jag följde strömmen och jag tänkte aldrig på att jag hade andra alternativ än de absolut uppenbara.Jag mådde aldrig dåligt för det för jag visste inget annat.

Men så kom Uganda in i det uppenbara livet och med ens blev jag tvungen att omvärdera saker.

Jag fick tänka till,tänka om och jag fick tänka mindre snävt.Mitt hjärta som bara haft plats för väldigt få exploderade till oigenkännlighet med plats för massor av känslor och mängder av människor.

Hur skulle jag hantera det?Jag visste inte det och jag saknade förmågan att förklara för en enda människa att jag var vilsen fastän jag ändå kände det som om att jag hittat hem.

 

Sakta sakta kom det till mig att jag har ett eget val.Man måste inte följa,jag måste inte följa.

Jag är vuxen och så länge jag respekterar och inte skadar andra kan jag ta beslut och välja vägar där kanske hjärtat ibland talar mer än förståndet,men vad spelar det för roll egentligen?

 

Nu leder mitt hjärta mig.Jag låter det göra det.Jag avviker från strömmen och jag passar sämre in än vad jag gjorde förr.Ibland passar jag inte in alls.

Utsidan ser likadan ut men insidan är nån helt annan.Och jag låter det vara så.