Det lägger sig som en dimma när såna här saker sker.En liten pojke som får avsluta livet när bara det börjat.Det sker varje dag,hela tiden,världen över och oavsett hur det sker så är det så vansinnigt orättvist.

Allt sker av en mening säger en del.Jag håller inte med just nu.

Vad är isåfall meningen med att barn inte får leva?

 

Vi har fått följa kampen om att hitta Dante välbehållen och det har engagerat hela vårt land.Det gick inte vägen men människor försökte och de slöt upp på ett sätt som vi sällan skådat.När den värsta sorgen lagt sig för Dantes allra närmsta så hoppas jag att dom kommer känna all den kärlek som gavs till deras lille Prins Annorlunda.

Han är en pojke som aldrig någonsin kommer att glömmas bort,det i sig måste på nåt vis vara en liten tröst till slut.

 

Jag känner en enorm tacksamhet att vi lever i ett land där ett barns död inte går oss obemärkt förbi,inget barns död borde göra det.Aldrig någonsin och aldrig någonstans.

 

 

Anna