Jag tänker att det inte alltid är så lätt att vara jag.På tok för mycket tankar kring allt.Mycket vilja att vara till lags.

En önskan om att vara fulländad.

Sen tänker jag att vara jag är det enklaste i hela världen.Jag vet ju inget annat.Jag behöver inte vara alla till lags och fulländad är ingen annan så varför skulle jag behöva vara det?

Alldeles för ofta klankar vi ner på oss själva istället för att se de kvaliteerna vi har.Jag gör det och säkert många med mig.

Sen tänker jag att jag ändå är lite stolt långt därinne när jag känner efter...Vi hamnade i Uganda av en ren händelse och sen tog våra hjärtan vid.Vi följde dem hela vägen och livet tog en helt oväntad vändning.

Vi kan aldrig veta vart våra hjärtan för oss men ibland är det som verkar omöjligt alldeles möjligt ändå.