Alltför lite har blivit skrivet under vår resa men jag släppte tanken på att prestera här också och då blev det såhär.

De andra har lämnat Uganda sedan några dagar,jag är kvar tillsammans med min äldste son Hampus ytterligare några dagar.Vi kom tillbaka till Kampala igår efter att ha rest runt i Uganda litegrann.Mycket bra men regniga dagar för oss. Resan med alla var världsklass i alla kategorier.Mer kommer såklart om det!

 

Jag är,som många vet lillasyster till en kille med Down syndrom.Jag jobbar också med en funkis,så min vardag har alltid kantats med människor av olika slag.Mina ögon ser ofta de människorna och det blir såklart extra spännande att se dem ni deras land och hur olika förutsättningar de har i jämförelse med dem som föds i vårt land.

 

I en liten by ute på Uganda landsbygd långt ifrån ingenstans har jag ett par gånger träffat på den här killen med downs syndrom.Han heter Mpakka och han blir alltid glad när han ser oss.Den här gången träffade vi hans mamma också och vi visade bilder på min bror.Hon blev så otroligt glad för att hon trodde att hon var den ende i världen som fött ett barn som han...Tänk om hon vetat att där finns mängder med människor just precis som han.