Att åka till Uganda och tillbringa tid där är inte en charterresa.Det krävs saker av dem som åker.Det kräver ork,tålamod och ett öppet sinne.Man kan inte åka dit och tro att det är enkelt och sorglöst,för det är det inte.MEN,man kan åka dit och förvänta sig att möta mängder av skratt och lyckliga stunder emellan allt det andra.

För vi har vansinnigt roligt tillsammans.Vi avslutar alltid kvällen ihop i vårt resesällskap.Vi äter allltid middag tillsammans.Kanske går vi igenom saker som hänt under dagen,saker som komma skall,önskemål,ompackning av väskor osv.Det är ett skönt avslut och det är alltid i stort sett glatt.Denna resan var dårakt inget undantag.

Jag måste säga det igen... våra ungdomar är fantastiska människor.

 

Wille,Felicia,Axel,Jennie,Sanna,Elias och Hampus.Ingen som banga för något.Dom har bjudit på sig själva utan förbehåll och stöttat upp där det behövts.Ätit inhemsk mat på ett golv ute på landsbygden och böjt piprenseglasögon både innanför och utanför grindarna på Bristol.Målat naglar och kramat barn.Dom har sett det som har visats dem och det finns inget som gör mig och Jennie så glada.

Att få resa,inte bara med sina egna ungdomar utan också andras är otroligt berikande.De ser världen på ett lite annorlunda vis och det är lärorikt för oss också.Kanske inte lika roligt för dem som förr oss dock,men jag tror att vår kunskap på nåt vis är en trygghet ändå så vi kompletterar nog varandra bra :)

 

Anna