Vi är på den sista dagen av vår resa,imorgon bär det av hemåt igen.Det är aldrig jobbigt att komma hem,det är däremot alltid ett helvete att lämna.Det lugnet jag känner inuti mig här hittar jag aldrig bland alla måsten i livet i Sverige.Det kravlösa livet passar mig på många sätt betydligt bättre fastän jag i botten älskar rutiner och att veta vad som ska ske. Jag får inte ihop det själv ens.

 

Varje gång jag är här så tänker jag att alla borde få uppleva det här.Jag tänker att livet ju måste handla om att göra saker för andra också och inte bara för sig själv? Klart att man måste älska sig själv,ta hand om sig sig själv och allt det där för att kunna hjälpa men ibland känns det som att vi gömmer oss bakom det och sen glömmer vi ändå av att se allt annat som finns bortom vårt eget.

 

Men imorgon...då kliver vi på planet och jag säger hejdå för 18e gången till Uganda.Jag vet att det inte är sista gången jag är här.

Jag kommer att behöva stänga till hjärtat litegrann,knyta näven i fickan och åka hem och jobba stenhårt ännu en gång för att ta mig tillbaka igen.Offra saker och tid som jag kunnat lägga på annat egentligen.

Men jag vill hit.Bara hit.