Loppisen är över och nu har vi vilat klart för att ta tag i nästa sak...Nästa resa ner till Uganda och till barnen på Bristol!

En grupp människor men en mindre grupp än vad vi brukar resa med eftersom vi redan gjort en stor resa i mars i år. Nu ska vi ner för att på riktigt kolla av att allt på bygget är klart.Nästan 1 år efter byggstarten....Vi ska också sumera 2018 som jag törs säga har varit det galnaste sedan vi började jobba med Bristol för 10 år sedan. Det ska bli mer än skönt att stänga ner 2018.

 

Vi reser med en 8 man stark grupp där jag och Jennie för första gången ska känna på att vara de äldsta! Vi brukar ligga i mellanskiktet men den här gången reser vi bara med ungdomar. 3 helt nya resenärer och en som var där 2013 men som inte alls tyckte om det och som sedan dess aldrig velat åka tillbaka. Det är min yngste son Elias.Nu har han ändrat sig och han vill ge Uganda en chans till. Att åka med har aldrig varit ett tvång och heller ingen stark önskan hos mig att mina barn ska tycka som jag och älska Uganda,men nu att han vill känns såklart jätteroligt.Han är vuxen nu och kan lättare kanske förstå vad som lockat mig och hans syskon i alla år.Skulle han efter denna resan inte gilla det ändå så är det absolut mer än okej.

Denna formen av resor passar verkligen inte alla.

 

Men vi räknar ner nu...8 oktober tar vi mark igen.Satan vad vi längtar!