Idag känns det som att man var på tidernas brakfest igår.Det känns som att tröttheten aldrig kommer att försvinna,den är förlamade på nåt vis.Men såklart kommer den att försvinna och trots det trötta så är man galet lycklig idag. De 46.000 gör såklart att det är värt allt slit vi alla haft de senaste dagarna.Det är loppis 1 dag bara men det är mängder med saker som ska roddas under hela helgen. Inte bara allt som ska loppas fram,det ska bakas också och sen behöver vi se till att det finns frukost,lunch och fika också till alla de som hjälper oss under helgen.Våra mammor drar ett otroligt tungt lass under den här helgen med all mat och fikaförsäljning och för det är vi dem evigt tacksamma.Jennies mamma Berith och min mamma Christina.

Det är ett redigt lass med människor som behövs för att klara av det här och vi har det bästa teamet omkring oss som man kan tänka sig.

Nu får vi fundera på om det blir en nästa gång.En del av en skriker nej,den andre delen jo! Vart det slutar får vi se.

 

 

Anna