Varje gång man kommer dit så slås man så hårt av den kärleken man känner för dem.Alla de här barnen.Oavsett om dom har har varit med oss länge eller är alldeles nya på skolan så har var och en av dem aldrig bett om att bli födda in i de livet dom har. Leendena som ändå sitter där nästan jämt men som man också lärt sig innehåller så mycket kamp och smärta.

Dom är med all säkerhet hungriga varje dag och det livet dom har nu kommer aldrig att se särskilt annorlunda ut.

Jag har lärt mig att det inte spelar någon roll hur mycket vi än gör för vi kommer aldrig att bli klara.

Det kommer bara nya och nya och nya och alla har de ett behov som inte ens går att möta.

 

Idag kommer det lite tårar för att det slår mig hårt just idag.Jag älskar dem av hela mitt hjärta och jag kommer aldrig att sluta att göra det.Jag önskar bara att alla vuxna kände samma sak.

Dom är en del av världens barn och dom förtjänar bara det bästa.