Jag är en människa som verkar vara född med dåligt samvete.Alltid straffar jag mig själv lite i tanken och allrahelst när jag väljer att göra saker som bara är för min egen vinning.Kan jag halka med och samtidigt göra nytta för nån annan eller att någon jag tycker om får samma upplevelse som jag då är det på nåt vis lättare att hantera än när jag bara gör saker för mig.

 

Ska jag vara ledig från jobbet ( oavsett vilket jobb jag än haft ) så känner jag ett jättebehov av att jobba för mina kollegor före, eftersom jag vet att dom måste ställa upp på när jag kommer att vara borta.

Egentligen har jag ju bara semester som vemsomhelst bara det att jag väljer att tillbringa den i Uganda varenda gång. Semester på hemmaplan har jag aldrig haft.

Jag har turen att ha arbetsgivare som aldrig någonsin nekat mig att åka,ibland med löjligt kort varsel och för det är jag så evinnerligt tacksam.Det gör ju också såklart att man vill göra allt vad man kan när man är hemma. Det var dock lättare att vara borta från korvarna i korvkiosken där jag jobbade förut än att lämna han jag delar så stor del av min vardag med nu.Han blir ju en saknad prick när man är borta precis som mina ungar är,de där ungarna som låter mig vara precis som jag är och som aldrig klagar för att jag valde att ha en del av mitt liv i Afrika.Hur mycket tur kan man ha egentligen?

 

Anna