Jag är hemma.Jag är det.Jag har förstått att mitt hemma är där jag är.

Jag ser mig om i min lägenhet där jag bor och jag känner en ro i att vara där.Jag ser mina saker och jag ser att väldigt mycket av de sakerna är saker som också påminner mig om mitt andra hemma,Uganda.

Jag har mina stringhyllor blandat med golvmattor ifrån olika olika byar jag besökt i Uganda.Min Marshall högtalare bredvid den lilla statyn jag köpt på en marknad i Kampala. En Masaifilt från ett besök jag gjorde i Kenya för ett par år sedan nu och korgar flätatde i bambu.Jag har min iphone och min Macdator och jag skulle inte vilja vara utan dem.

 

Lika mycket vill jag gång på gång vill tillbaka till Uganda för att påminnas om att jag föddes i en del utav världen som inte kan räknas annat än som lyckosam.Alla borde vara lyckliga här men vi är ju inte det.

Vi är för tjocka,vi har för mycket rynkor,vi har för låg lön och vi kan inte resa lika ofta som grannen gör.

Vi tror att vi ska finna lyckan i saker som på det stora hela inte betyder någonting alls.Vi jagar lyckan fast vi alla borde ha den inuti.Att vara rik handlar om att ha pengar men det är ju inte sant.

Jag har aldrig slitit så i mitt liv förut som jag gör nu men jag har heller aldrig känt mig så nära mig själv som jag gör just precis nu.Det gör mig till den rikaste av alla rika.