Vi pratar om blodsband hit och dit.Om tillhörighet med dem vi delar gener med,om generationer som går så långt bak i tiden att vi inte ens kan följa dem längre.Vi pratar om det som om det vore det viktigaste.

 

Jag är född i en sån familj.Men den är inte sån nu.

Våran familj är stor,och brokig och den innehåller människor som inte delar blodsband med varandra.

Några av oss delar en stor del av vår historia,andra har tillkommit.Ingen har fallit ifrån om de själva inte valt det.

Alla älskade.

 

Jag tänker att det viktigaste måste väl ändå vara att man tycker om och respekterar varandra.Att man litar på att alla i ens närhet gör allt dom kan för en,precis så som man själv skulle göra för dem.

Jag tänker att en familj inte alltid handlar om det vi tror och den är inte alltid sammansatt på det sättet som den bör vara.

Jag tror att en familj föds i hjärtat. Iallafall är våran det.