När någon går bort så är det alltid förenat med väldigt mycket känslor. Såklart väldigt mycket värre när en ung människa eller ett barn gör det än när en gammal människa avslutar som trots allt levt ett helt och fullt liv.Men likväl så känns det väldigt sorgligt.

 

När man dör i Uganda förs man hem till den byn som är ens hemma på pappans sida,inte mammans.

Folk kommer i massor för att ta avsked.Om man avlider hemma så är det också där man stannar tills man begravs en dag eller två efter man dött. Även när den döde är hemma så kommer folk för att ta farväl och beklagar sorgen till de som är kvar.

Jag fick bilder skickade till mig igår för att jag på det viset skulle få vara delaktig på det enda viset som jag kan säga hejdå på härifrån och det var skönt att se på nåt vis...det blir mer verkligt då. Däremot väljer jag att inte dela med mig av de bilderna för att det känns bättre så.

 

Just nu försöker familjen samla in pengar för att ha råd att begrava sin människa.De går samman och alla bidrar med det dom kan och kan avvara.I mitt hjärta gör det också ont...tillochmed den sista vilan handlar om pengar i Uganda. 

Just denna människan har levt ett långt och på många vis ett hårt liv som så många gör i Afrika,och jag tror att han är nöjd nu ändå.Snart är han hemma på riktigt ❤