Så var jag hemma igen.16 dagar har swishat förbi i mitt hjärtas land.Där allting är enkelt på ytan men så komplicerat och svårt ändå.Här hemma kan jag alla koder,jag förstår mitt folk och jag vet vad som förväntas av mig.Ju mer tid jag tillbringar i Uganda ju svårare blir det på ett sätt för att jag förstår mer men det är så olikt vårt sätt att vara.Intressant hur kunskap ändå kan göra det svårare fast just kunskap är källan till så mycket bra.

 

Jag får hem ett par efterlängtade barn och barnbarn och min mamma tillbringade dagen med mig när jag kom hem igår.

Jag inser att livet blev väldigt annorlunda för dem också.Jag är den som är borta men det är ju dem som har fått vänja sig att jag inte alltid är på plats.Jag jobbar för att var att vara så tillgänglig jag bara kan för dem när jag är hemma men det lyckas jag såklart inte med alltid hur mycket jag än vill.

 

Tacksam är trots allt ordet och känslan som alltid kommer till mig när jag varit iväg och när jag kommer hem.Tacksamheten jag känner för att jag får uppleva vad livet handlar om och tacksamheten för att jag föddes och får leva mitt liv just så här.